Om du någo gång kommer till Göteborg så kan du inte undgå att höra de gamla gatumusikanterna som brukar hänga vid Domkyrkan på Kungsgatan. Och då kan du inte heller undgå att höra dem spela nedanstående låt, eftersom det är den ENDA låten dem kör. Jag undrar om de kan någon annan sång. Kanske någon mysig julsång nu när det närmar sig jul. Och förresten, ser inte mannen i videon ut som en sådan man som skulle kunna spela den elaka katten Måns i den gamla julkalendern med Pelle Svanslös? Ser det framför mig, haha.. Skulle inte förvåna mig om han åtminstone haft en roll i musikalen Cats. Eller är det bara jag som ser en fet och dum katt när jag ser honom? Kanske var 80-talets fel?...

... är mina två favoriter i årets upplaga av Idol. De andra är ju som hämtat från klass 9B äna. Stör mig på dem allihopa, haha. Men inte dessa två, inte det minsta. De har en coolhet som läger sig som en dima över de andra deltagarna. Heja heja!

 

Minns att jag tittade på minnescermonien som gick på tvn för inte så länge sen. En cemoni för de norska offren vars liv tog slut på en ögonblicks sekund. Melissa Horn var på plats och sjöng en låt sm heter Kungsholmens hamn, en låt som handlar om att det som är gjort inte kan bli ogjort igen, hur mycket vi än hade velat. Låten skrevs långt innan tragedin i Norge i somras, men som trots det är som färsk idag..

..Jag blir tagen på djupet. Sitter mållös och lyssnar på varje enstaka ord och försöker förstå hur sånthär kan existera på vår jord.

Nina Simone i sitt essä!

För ganska så exakt ett år sedan så var Oskar Linnros med i ett program i P3 radio som heter Musikguiden. Under fyra dagar får de kända redaktörerna som gästar studion bjuda lyssnarna på låtar som de tycker om eller helt enkelt har någon slags relation och minne till. Eftersom jag gillar Oskar Linnros satt jag och lyssnade varje dag och antecknade de låtar han bjöd på. Därefter gjorde jag en spotify-lista så jag hade alla låtarna samlade på ett och samma ställe. Än idag lyssnar jag igenom den varje gång jag sitter vid familjens stationära dator (har ju inte Spotify på min laptop. Kanske borde skaffa?). Denna lista är absolut den som jag tycker bäst om. Den går alltså före mina egna listor - låter vansinnigt men det är sant! Snacka om att her Linnros har öppnat flera dörrar för mig i mitt musikaliska intresse, med tanke på att jag här sitter och lyssnar på låtar jag inte kände till för ett år sedan. En av låtarna han spelade upp i radion har jag idag som ringsignal, haha.

Här finner du allt från Rolling Stones, David Bowie och Sam Cooke till filmmusik, Håkan Hellström och Bill Withers och däremellan Madonna, Patti Smith och Aretha Franklin. Och vi får inte glömma Hall & Oates samt Labi Siffre. Guldvärt gäng!

Vad listan heter? Från Stockholm till Göteborg, från ett hjärta till ett annat.

Enjoy!

God morgon!

Igår åkte jag och Jenny in till Gbg för att gå på kulturkalasets sista dag. Rix fm festival stod på schemat, men vi var inne i stan redan kl 13, alltså tre timmar innan startskottet skulle gå. Så vi gick och strosade runt på festivalområdet. Kastade lite boll i hål så man kunde vinna en McFlurry på McDonald's. Jag träffade 2 av tre möjliga, Jenny 0 av tre.. Köpte sen en take away-kopp med kaffe och satte oss vid kanalen i solskenet, ett favoritställe att gå till när det är raster i skolan framöver.

Strax innan showen drog igång stötte vi på självaste Chris Medina, ni vet han som var med i American Idol och skrev en otrolig låt till sin fru som var med om en bilolycka.

Rix fm festival kunde nästintill vara en ladies night igår på Kungstorget. Det var bara manliga artiser med, om man inte räknar med Love Generation som för övrigt inte föll mig i smaken för fem öre. De höll mest på att få "sin sida av publiken" att skrika högre än den andra och vise versa. Och såklart - försöka låta som göteborgare. "Va gött det ärrr ååå vaa i Göööötlaaaboooorrrrrrrg!" Snälla sluta bara. Men de manliga artisterna som var med var i alla fall Ulrik Munther, Erik Hassle (eller som Denise misshörde, Erik Kassler), Erik Segerstedt, Danny, Chris Medina, Nicke Borg, The Door och Andreas "Glorious" Johnson. Bonuspaketet blev EMD. Dem hade jag klarat mig utan också.

När vi skulle hem hade vi alla skitont i våra fötter. Jag och Jenny hade ju knappt suttit stilla sen vi kom till Göteborg, inte mer än en kvart typ. Och jag har än idag ont i mitt knä som fuckade upp sig totalt i samband med detta. Jag hade mer ont i knäet än i fötterna, och då ska vi inte tala om hur ont jag hade i dem också. Så jag fick dra fram lite bandage för att stadga upp knäet tills vidare. Samma sak hände när jag och Jenny var på Oskar Linnros konsert för extakt en vecka sedan. Varför? Jag har ingen aning hur detta kommer sig faktiskt..

Idag känner jag för en film. Tanken var att jag skulle ta på mig myskläder och se en redan igår kväll, men jag kunde knappt hålla upp ögonen. Spännande idag är också att jag har anmält mig tillgänglig hos TimeCare några dagar framöver! Så om någon förskola behöver vikarie under dessa dagar innan jag drar igång med skolan igen så lär jag få ett sms på mobilen om detta. Sitter på helspänd! Fick faktiskt sms i morse, dock av Victoria som berättade att det är öppet hus på Träna! i  Kungälv, yes! gymma gratis, det är våran melodi det! Snacka om att utnyttja deras system, vi kommer dit varje gång det är öppet hus. Lite av en tradition. Läntar.

Här kommer lite lånade bilder från gårdagens festival. Tills dess, puss och kram!

Lovade ju er att slänga upp mina videoklipp från Oskar Linnros-konserten här på bloggen. Dock verkar det inte gå, tror det var på Blogspot det gick snarare. Fel av mig. Så därför kan jag inte slänga upp klippen. Dock behövs det inte fällas några tårar över det, för jag hittade ett klipp på Youtube (vad hade världen varit utan detta fenomen?) från konserten. Mycket bättre kvalité än mina egna. Jag måste seriöst införskaffa en ny kamera.

Varför ska ni se detta klipp för då? Jo, från ca 3:20 drar gitarristen (än så länge namnlös) igång med gitarren och lirar lite med tänderna. Kung är han. Värt att se på vill jag lova!

 

Måste bara skriva om vad jag har gjort idag också. Jag har klippt upp en full dammsugarpåse! ot min vilja såklart, detta är inget favorit-aktivitet. Det får ni för guds skull inte misstro. Men jag skulle dammsuga mitt rum. Och mitt i allt råkar jag dammsuga upp min ring som hade råkat falla ner från min byrå och till golvet. Så jag hade ju inte mycket till val, ville jag ha tillbaka ringen var jag ju tvungen att massakera dammsugarpåsen med en sax. Medveten om att i påsen ligger den där feta spindeln jag dammsög upp för inte så längesedan. Härligt va? Och man tror att man ska hitta en ring bland allt hårt packeterat damm rätt så snabbt, så är i alla fall inte fallet. Tror jag stod närmare en kvart och rotade runt med saxen och mina bara händer. Vidrigt. Men till slut så hittade jag ringen, tack och lov för det. Och att gräva i dammsugarpåsar lär jag för övrigt inte göra på ett tag igen.

Nu ska jag ta och ansöka om Ica Student, ett supererbjudande av Ica till alla studerande. Gå in på deras hemsida och läs mer om det låter intressant.

Puss!

Jag vet inte hur jag lyckades hitta denna kopiering på youtube. Antar att den sena tisdagskvällen börjar ta ut sin rätt helt enkelt, då jag plojsöker hit och dit på olika gamla låtar. Plötsligt dök denna upp i alla fall. Direkt tänkte jag på Veronica Maggios låt Måndagsbarn. Hör likheterna här!

 

Läste i tidningen i morse att recencenten, som för övrigt stod snett framför mig, gav Oskar Linnros och hans konsert igår på Liseberg 4 fyrar av 5 möjliga. Helt rätt. Med en kvart kvar öppnade sig himlen ovanför oss efter en dag i solsken. Typiskt tänkte nog många, själv brydde jag mig inte. Det kom ju trots allt värme från scenen ut över oss i publiken sen när allt drog igång.

Jag har nu sett Oskar Linnros tre gånger sedan han drog igång sin solokarriär. Första gången var för ett år sen nästan exakt. 12 augusti 2010. Kulturkalaset vid Storans parkering. Då var det mest sång från herr Linnros. Inte mycket till ljuseffekter. Bara en rökmaskin nere i ena hörnet av scenen. Och såklar knökfullt med folk som inte fick tillträde in i området. Jag kom in med dryga kvarten kvar och fick höra 3 låtar innan det var tack och hej. Surt sa räven. Andra gången jag såg Oskar var på P3 GULD 2011 i Lisebergshallen i januari. Då hade han ett grymt nummer på scenen med låten 25 (klicka här för att se det!). Då stod jag längst fram vid staketet också och såg utmärkt bra. Tyvärr var det bara en låt från honom då. Så gårdangens show blev som en mix av de föregångna gigen. Jag hamnade långt fram och såg utmärkt bra hela tiden under hela konserten, plus att det var grymma ljus- och ljudeffekter (Oskar hade bjudit in musikelever från Trollhättan ocg Göteborg som en egenkomponerad synfoniorkester, rätt maffigt med alla stråkar!). Dessutom har Oskar slängt på grädden på moset genom att köra gamla Snook-klassikern Längst fra mi taxin, 17 år och den nya låten Pistol, till publikens jubel. Och stor cred till gitarristen, vilken skön snubbe! Han var den som aktiverade publiken med applåder och gånga händer i sidled fram och tillbaka. I Oskars paradlåt Från och med du passade även gitarristen på att lira gitarr med tänderna och hoppa upp på högtalarna (kommer i videoklipp senare!). Bäst!

Lite tråkigt att detta troligtvis var det sista man fick se av den nu soulpoppiga Oskar. Tydligen blir det tillbaka vid skrivbordet för att skriva nytt matrial i ny genre för honom. Men glad är jag att jag fick ta del av denna kväll, i regn liksom solsken.

Nästa inlägg som kommer slänger jag upp fyra videoklipp från gårdagens konsert!

Kram /L

Jag älskar att höra artister uppträda live. Dels för att man får det bekräftat att de kan sjunga utan autotune, och även att man får vara med och dela känslor och energi med artisten själv. Nedanstående klipp visar på två olika live-uppträdanden som jag tycker är underbara fast på två helt olika sätt. Första klippet är från Brit awards 2011 med Adele som sjunger Someone like you, en låt som berör en och går rakt in i hjärtat. Precis som snubben i början säger så det något av Adeles specialitet. Man känner henne inte men ändå lyckas hon skriva en låt och melodi som man kan ta till sig och beröras av. Skulle inte förvåna mig om folk gråter till detta. Celebriteter står ju upp när sista tonen har tagits. Summa kardemumma: Kärlek till Adele!

 

Nästa klipp är från Bilboard awards 2011 med Beyonce som sjunger om att tjejer äger världen. Hur länge tros hon ha tränat på detta liveframträdandet? bland det sjukaste jag har sätt, i en positiv anda såklart. Kvinnan har krut så det det finns över gott och väl! Titta och njut!

Nedanstående låtarna har en gemensam nämnare, förutom att artisterna är från Sverige allihopa. Nämligen fiolen i bakgrunden. Här har vi tre bra exempel på hur fiolen kommer till sin rätt i dagens pop/rock-låtar. Jag älskar fiol och tycker det borde få ett större utrymme i dagens musik.

 

Losing my mind - Mando diao

 

 

The Anger - Carl Norén

 

Välkommen in - Veronica Maggio

Lykke Li är en av mina absoluta favoritartister i dagens musik-Sverige. Hon kör inte på kommersiell musik, utan på känsla. Denna låt och musikvideo tillför perfektion i poesi, i rörelse och i musik. Texten är perfekt. Castingen är perfekt. Låten är klassisk perfektion. Dansen är astronomiskt perfekt för texten och musiken. Jag har inte tillräckligt med beröm.

Och man kan ju inte annat än älska Stellan Skarsgård, han lyckas ju varenda jävla gång.

Dagens musik är Veronica Maggio - Jag kommer.

Jag orkar inte ens göra mig lustig över detta misstolkande. Men om man ska vara lite seriös i sammanhanget så är det känslor som blir till ord. Tror jag känner likadant för tillfället. När man bara tänker på en person så gott som hela tiden, men man kommer inte ens ut ur lägenheten för att kunna berätta detta för honom. Man bara åker tillbaka. Hjärtat säger en sak, hjärnan något annat. Och man sitter där och bara tänker hur fint det hade kunnat bli om man bara vågade tala om hur man känner.

Likt en sommarplåga har denna låt borrat sig fast i huvudet på mig och vägrar att släppa taget. Har gått runt och sjungt på den och lyssnat om och om igen hela dagen. Repeat. Ja jag måste vara riktigt skallskadad. Inte helt omöjligt. Men den är ju helt okej faktiskt.

Hej på er! Idag tänkte jag inte skriva så mycket här på bloggen, det är ju sol ute! Tänkte sätta mig ute på altanen med min Martina Haag-bok "I en annan del av Bromma" och få lite färg på kinderna. Sen har vi lite vårstädning här hemma. Mamma har rensat ute i hallen bland alla vinterkläder och plockat undan. Jag har nogrannt dammsugit hela övervåningen och städat upp på mitt rum, och pappa renoverar i köket. Idag rycker väggen som kyl och frys står mot. Spännande.

Medan jag vårstädar alternativt sitter ute på min altan och njuter, kan ni få njuta av detta musikklipp. Mando Diao med Dance with somebody, den akustiska versionen. Sjukt bra, jag älskar när de stampar fötterna. Så rytmisk lär väl jag aldrig bli, haha. Nog för att jag brukar lyssna på andra Mando Diao låtar före denna då jag börjar tycka denna är lite sönderspelad, så kundej ag inte motstå. Kungar är va de är.

Uppdaterar kanske ikväll. Kram!

Jag har nog tittat på detta klipp en tiotals gånger nu. Inspekterar varenda liten detalj hemma hos Carl, haha. Orkar ni inte titta på hela, titta från
4.52 ungefär. Carl och Gustaf Norén tillsammans, a hallelujah moment om jag får säga det själv.

Denna ständiga musikaliska tradition som aldrig, och då menar jag aldrig, verkar dö ut. För att summera dessa sex veckor med ett enda ord får det bli ... hjälp. Det kändes som en stormvind kom och lämnade efter sig bröten i form av låtar. ni kanske tänker att "oj Linnéa, varför så hårda toner?" tja, med tanke på att det är det här man kommer få höra på resten av året på alla radiostationer så får det ju gärna vara något bra kan man tycka. Jag vill därför göra en snabb summering av kvällens låtar, precis som så många andra gör. Mest för att jag inte har så mycket annat roligt för mig för tillfället. Varsågoda!

1. Danny - In the club.
Enklaste refrängen i finalen. Han sjunger ju inget annat än just frasen In the club. Ett plus får han för kläderna, dansen och energin. Det var ju en bra öppning på kvällen i alla fall. Ett fet minus för att han slår tjejerna på rumpan, det får mig att dra iväg en lååååång suck. Varför? varför?

2. Sara Varga - Spring för livet.
Söt tjej. Fina kläder, lite som en grekisk gudinna. Jag som gärna lyssnar på texterna tycker ändå att detta var ett viktigt ämne, fast man vill väl inte ha sympatiröster? Kändes lite tomt med en låt utan någon höjning över huvudtaget. Tråkigt?

3. The moniker - Oh my god!
Ja oh my god vad var det där för galet nummer? Läste någonstans att han känns som en mini-DiLeva utan hår, och det var väl lite roligt ändå, lite unikt i finalen. Fast det var lite för mycket kanske. Han var något mittemellan för mig.

4. Brolle - 7 days and 7 nights.
Kan inte låta bli, men hans byxor sitter så tajt att man ser allt ju. Skönt ändå att han inte tog med sig dansen från delfinalen, för det var inget för mig dem där små dansstegen. Jag vet inte, det är något med Brolle som jag inte klarar av. Är det inte heller lite tråkigt att vara sådär själv på scenen?

5. Linda Bentzing - Är det någt fel på mig?
Ja Linda, det är något fel med dig. Uppenbarligen. Haha, nädå. Eller? Melodin är ju härlig i sig, man kan inte undgå att bli helt energisk av den. blir glad när hon sjunger "kapitulerar jaa-aa-aaag!". MEN, med stora bokstäver, resten då? kläderna var för mycket..gult. Som en banan. Får väl ändå säga att det var "finare" än tidigare scenkläder från henne genom åren. Men annars så hänger jag alltid upp mig på att hon sjunger att hon har hittat en riktig karl som kan plocka ur en diskmaskin. Löjligt.

6. Nicke Borg - Leaving home.
En rolig sak var när han var med i delfinalen. Innan jag hade sett honom och bara hört namnet så trodde jag att det var samma snubbe som tävlade med "We are all the winners". Så kommer denna man ut på scenen, med hela kroppen tatuerad och örhängen o allt. Hahaha, jag tänkte ju på Nick Borgen! Skit samma, detta gick hem hos mig lite grann ändå. Fast jag tycker inte den har något i melodifestivalen att göra dock. Älskar när han i början sjunger "I am wääääääeeeiiistiiing my time" med någon slags amerikansk dialekt. Cool snubbe helt enkelt.

7. Swingfly - Me and my drum.
Jag och min trumma. Ännu en låt vars text jag inte fattar innebörden, budskapet av. Men jag gillar ju att Chistoffer Hilding (stavning?) är med på ett hörn, han har ju mysig röst. Jag vill kasta bort tjejerna med trummorna bort från scen. Dem är för många och utför en konstig dans. Swingfly är cool. Han släppte loss ikväll, det var underhållning!

8. Sanna Nielsen - I'm in love.
Jag hängde upp mig extremt mycket på detta lilla rullband hon traskade runt på inne i hennes lilla kupol. hon kunde ha skippat hela den grejen, tror det hade blivit bättre då. Jag gillar hennes röst, det är power i den. Ta bort de stora örhängerna dock, det passade inte till uppsatt hår. Nu minns jag knappt hennes tidigare låtar (5 st), men jag tror ändå denna var hennes bästa. Om det nu säger något.

9. The playtones - The king.
Jag förstår inte vilka som röstade dessa gubbar till final? Detta är inte min musiksmak för fem öre. De ser ut att komma direkt från macken. Dem och Brolle delar väl på brylkrämen. Förfärliga kostymer. Det blev för...blått. Men men, det är deras stil. Vad ska man göra åt det?

10. Eric Saade - Popular.
Jag kände på mig redan på förhand att det skulle bli denna låt som vann. Ännu en gång är texten lite obegriplig. "My body wants you girl". "I will be popular". Jaha jaha. Småtjejerna verkar ju gilla honom i alla fall. Jag får en känsla att de gillade honom redan innan de hörde låten för första gången. Brukar ju vara så. Jag kan ju erkänns här och nu att jag själv inte hade tackat nej. Fast jag är lika mycket Saade-fan som jag heter Ursula. Zero alltså. Ingenting. Ett plus för hans dans och de manliga dansarna. Ett minus för alla de gånger han sjunger ordet "popular". Det är för mycket, precis som Danny.

Det fetaste minuset går till alla de som sätter igång att gnälla på exakt allt. Det är en ful klassiker nu för tiden märker jag. Direkt är det folk som klagar på att det är en skandal för röstningen inte funkade som det skulle tyckte dem. Eller att de redan nu sitter och säger att Eric Saade kommer floppa i Dusseldorf. Fan va löjligt. Varför i hela fridens namn röstar man på honom då? Och varför bryr jag mig så mycket om detta med melodifestivalen? Jag är övertrött, borde egentligen sova. Det är redan en annan dag för sjutton.

God natt!