Denna ständiga musikaliska tradition som aldrig, och då menar jag aldrig, verkar dö ut. För att summera dessa sex veckor med ett enda ord får det bli ... hjälp. Det kändes som en stormvind kom och lämnade efter sig bröten i form av låtar. ni kanske tänker att "oj Linnéa, varför så hårda toner?" tja, med tanke på att det är det här man kommer få höra på resten av året på alla radiostationer så får det ju gärna vara något bra kan man tycka. Jag vill därför göra en snabb summering av kvällens låtar, precis som så många andra gör. Mest för att jag inte har så mycket annat roligt för mig för tillfället. Varsågoda!

1. Danny - In the club.
Enklaste refrängen i finalen. Han sjunger ju inget annat än just frasen In the club. Ett plus får han för kläderna, dansen och energin. Det var ju en bra öppning på kvällen i alla fall. Ett fet minus för att han slår tjejerna på rumpan, det får mig att dra iväg en lååååång suck. Varför? varför?

2. Sara Varga - Spring för livet.
Söt tjej. Fina kläder, lite som en grekisk gudinna. Jag som gärna lyssnar på texterna tycker ändå att detta var ett viktigt ämne, fast man vill väl inte ha sympatiröster? Kändes lite tomt med en låt utan någon höjning över huvudtaget. Tråkigt?

3. The moniker - Oh my god!
Ja oh my god vad var det där för galet nummer? Läste någonstans att han känns som en mini-DiLeva utan hår, och det var väl lite roligt ändå, lite unikt i finalen. Fast det var lite för mycket kanske. Han var något mittemellan för mig.

4. Brolle - 7 days and 7 nights.
Kan inte låta bli, men hans byxor sitter så tajt att man ser allt ju. Skönt ändå att han inte tog med sig dansen från delfinalen, för det var inget för mig dem där små dansstegen. Jag vet inte, det är något med Brolle som jag inte klarar av. Är det inte heller lite tråkigt att vara sådär själv på scenen?

5. Linda Bentzing - Är det någt fel på mig?
Ja Linda, det är något fel med dig. Uppenbarligen. Haha, nädå. Eller? Melodin är ju härlig i sig, man kan inte undgå att bli helt energisk av den. blir glad när hon sjunger "kapitulerar jaa-aa-aaag!". MEN, med stora bokstäver, resten då? kläderna var för mycket..gult. Som en banan. Får väl ändå säga att det var "finare" än tidigare scenkläder från henne genom åren. Men annars så hänger jag alltid upp mig på att hon sjunger att hon har hittat en riktig karl som kan plocka ur en diskmaskin. Löjligt.

6. Nicke Borg - Leaving home.
En rolig sak var när han var med i delfinalen. Innan jag hade sett honom och bara hört namnet så trodde jag att det var samma snubbe som tävlade med "We are all the winners". Så kommer denna man ut på scenen, med hela kroppen tatuerad och örhängen o allt. Hahaha, jag tänkte ju på Nick Borgen! Skit samma, detta gick hem hos mig lite grann ändå. Fast jag tycker inte den har något i melodifestivalen att göra dock. Älskar när han i början sjunger "I am wääääääeeeiiistiiing my time" med någon slags amerikansk dialekt. Cool snubbe helt enkelt.

7. Swingfly - Me and my drum.
Jag och min trumma. Ännu en låt vars text jag inte fattar innebörden, budskapet av. Men jag gillar ju att Chistoffer Hilding (stavning?) är med på ett hörn, han har ju mysig röst. Jag vill kasta bort tjejerna med trummorna bort från scen. Dem är för många och utför en konstig dans. Swingfly är cool. Han släppte loss ikväll, det var underhållning!

8. Sanna Nielsen - I'm in love.
Jag hängde upp mig extremt mycket på detta lilla rullband hon traskade runt på inne i hennes lilla kupol. hon kunde ha skippat hela den grejen, tror det hade blivit bättre då. Jag gillar hennes röst, det är power i den. Ta bort de stora örhängerna dock, det passade inte till uppsatt hår. Nu minns jag knappt hennes tidigare låtar (5 st), men jag tror ändå denna var hennes bästa. Om det nu säger något.

9. The playtones - The king.
Jag förstår inte vilka som röstade dessa gubbar till final? Detta är inte min musiksmak för fem öre. De ser ut att komma direkt från macken. Dem och Brolle delar väl på brylkrämen. Förfärliga kostymer. Det blev för...blått. Men men, det är deras stil. Vad ska man göra åt det?

10. Eric Saade - Popular.
Jag kände på mig redan på förhand att det skulle bli denna låt som vann. Ännu en gång är texten lite obegriplig. "My body wants you girl". "I will be popular". Jaha jaha. Småtjejerna verkar ju gilla honom i alla fall. Jag får en känsla att de gillade honom redan innan de hörde låten för första gången. Brukar ju vara så. Jag kan ju erkänns här och nu att jag själv inte hade tackat nej. Fast jag är lika mycket Saade-fan som jag heter Ursula. Zero alltså. Ingenting. Ett plus för hans dans och de manliga dansarna. Ett minus för alla de gånger han sjunger ordet "popular". Det är för mycket, precis som Danny.

Det fetaste minuset går till alla de som sätter igång att gnälla på exakt allt. Det är en ful klassiker nu för tiden märker jag. Direkt är det folk som klagar på att det är en skandal för röstningen inte funkade som det skulle tyckte dem. Eller att de redan nu sitter och säger att Eric Saade kommer floppa i Dusseldorf. Fan va löjligt. Varför i hela fridens namn röstar man på honom då? Och varför bryr jag mig så mycket om detta med melodifestivalen? Jag är övertrött, borde egentligen sova. Det är redan en annan dag för sjutton.

God natt!