... bloggandet. Jag lovar. Men en vecka går faktiskt väldigt fort förbi. Så det så.

Så vad minns jag från den tiden som har gått förbi här på bloggen? Första som poppar upp är att jag lyckades bli utelåst i söndags. Lyckat va? Jenny och jag satt på vår altan i solskenet och åt isglass och snackade lite. Helt plötsligt kom det en stor humla (jag ljuger inte, humlorna här hemma är den dubbla storleken från i fjol. På riktigt!). Självklart ville den flyga in i vårt hus, och eftersom jag var själv hemma med Jenny så tänkte jag att den mest effektiva lösningen på problemet var att dra igen dörren lite lätt innan den hann flyga in. Men jag drog igen för hårt, så dörren gick i baklås och låst var det även på framsidan av huset. Mobil och dator var kvar inne i huset, och jennys mobil höll på att ladda ur. Kunde ringa en gång till mammas mobil, men då svarar hon inte. Eftersom jag har den sämsta kollen på mobil- och hemnummer så kunde jag ju såklart inte mina syskons eller pappas nummer i huvudet. Det löste sig ändå med att vi fick traska ut genom grannens trädgård och hem till jenny för att kontakta Joel, för att sedan cykla hem till honom och låna hans nyckel. Lång dag kan vi summera det med.

I lördags var mammas vännina Marcia på besök hemma hos oss med hennes dotter, lika gammal som Alma. Syster med barn var också med, liksom mamma och pappa (såklart). Mycket trevligt med fika och middag. Vi hade ju tur med vädret också, strålande sol och vaaarmt!

Idag har jag varit på studiebesök i en synagoga. Åkte in med Emelie, mötte upp Matilda och Linda i Brunnsparken och tillsammans letade vi runt efter synagogan. Första tanken är ju att man borde kunna se det rätt bra. Jag menar, en synagoga i göteborg centrum, hur svårt kan det va? Väldigt svårt tydligen. Vi hade stora problem och gick åt helt fel håll, tvärgata upp och tvärgata ner. till slut så hittade vi stället, som tydligen låg vägg i vägg med ett av mina favoritcafé som jag tar en fika efer skolan ibland, Fröken olssons. Hahaha. Nu vet man det i alla fall. Han som guidade oss var väldigt bra, trevlig typ sådär, även om jag inte pratade med honom. Man blev lite lugn av honom, för i början gick jag på helspänn, antagligen för att sånt här är lite läskigt. Man kanske råkar göra en vardaglig sak som är strängt förbjudet inom judendomen och så blir man nerbrottad till marken och sånt.. haha vad vet jag? men han lyckades få mig att slappna av lite, tack och lov för det. Annars hade dem två timmarna varit jobbiga.

Ikväll är det Eurovision som gäller. En stund i alla fall. Lär väl tröttna efter en halvtimme, skulle inte förvåna mig. Ett land som jag har hört tillhör favoriterna är Irland, och såklart var jag tvungen att ta mig en titt på deras bidrag. Den fastnar direkt. Lär nog aldrig få bort den. Inte ikväll i alla fall. De där tvillingarna kanske är nya Rongedals med sina röda kavajer och identiska ansikten? Hahaha.

Nu ska jag i alla fall försöka ge mig an min hemtenta. Jag vill så gärna bli klar med den så snart som möjligt. Vilken dröm det hade varit. Tjing tjing tjena tjena!