Tystnad.
Vad är tystnad? Och är det någonsin tyst? Jag är beroende av ljud. Jag behöver något, vad som helst, för att hålla min hörsel upptagen. Jag växte upp i en familj med mycket ljud omkring sig. Omgiven av en massa människor under min uppväxt. Ljud överallt. Dagarna var fyllda med spel, bullbak, förskolan, högljudda diskussioner, dammsugning, en cd-spelare påslagen och syskon försöker få sina röster hörda. När det var dags för sängen ändrades ljudet till ett kassettband med några gamla sagor eller godnattsagor lästa av mamma och pappa. Tystnad existerade inte, inte ens under de sena timmarna på natten då pappas snarkningar var det man till slut somnade till. När ungdomar kom hem till området efter en nattvistelse på krogen brukade jag lyssna på dem från mitt sovrum tills ljudet av deras röster försvann längre och längre bort. När jag väl hade somnat välkomnades jag av ljudet i mina drömmar. Jag brukade drömma ljud. Som en film som spelades upp i mitt huvud med bakgrundsmusik.
Jag växte upp. Ljud fyllde mina dagar. Ljud från skolans klassrum och korridorer. Ljud från nattklubbar. Ljud från högtalaren till cd-spelaren.
När mina äldre syskon hade flyttat hemifrån båda två hittade jag Tystnad. Men det var ingen riktig tystnad. Inte lika familjärt ljud omkring mig längre. Istället började jag hörde mina egna tankar högre. Jag kunde ligga vaken hela nätterna och bara låta mina tankar vandra över taket, funderandes över världens mysterier. Räknade får. Försöker somna. Snart har jag tröttnat på mina tankar. Började lyssna mer och mer på musik. Jag hade någon form av ljud omkring mig, 24 timmar om dygnet.
Och här är jag idag. Fortfarande täcker jag upp de stunder av tystnad med musik och berättelser. När mamma och pappa är på jobbet och jag är ensam hemma brukar jag gå runt och nynna på någon låt. Sätter på stereon. Ser på tv. Bakar. Bara för att få fortsätta min existens kring ljud.
Jag tror att vi är skapta ur en tystnad. Först finns det nästan ingenting. Bara en kompakt liten liten bit av något. Då helt plötsligt. BANG! Ett ljud föds. Som en idé. Bang. Tystnad är för kort för att höra, men innan varje stor tanke måste det ha varit ett ögonblick av tystnad.
Tystnad är början av alla mina idéer och känslor. Tystnad är fint i sig. Tystnad behövs. Men Ulf Lundell sjunger att han trivs bäst i öppna landskap, och jag trivs bäst med vackra och betydelsefulla ljud omkring mig. Om det så ska vara vindens ilande utanför sovrumsfönstret. Eller ljudet av mina egna andetag. Och om det är tyst runt omkring mig i det yttre, så är det i alla fall ljud inom mig. Dygnet runt. Du skulle bara veta.
Jag växte upp. Ljud fyllde mina dagar. Ljud från skolans klassrum och korridorer. Ljud från nattklubbar. Ljud från högtalaren till cd-spelaren.
När mina äldre syskon hade flyttat hemifrån båda två hittade jag Tystnad. Men det var ingen riktig tystnad. Inte lika familjärt ljud omkring mig längre. Istället började jag hörde mina egna tankar högre. Jag kunde ligga vaken hela nätterna och bara låta mina tankar vandra över taket, funderandes över världens mysterier. Räknade får. Försöker somna. Snart har jag tröttnat på mina tankar. Började lyssna mer och mer på musik. Jag hade någon form av ljud omkring mig, 24 timmar om dygnet.
Och här är jag idag. Fortfarande täcker jag upp de stunder av tystnad med musik och berättelser. När mamma och pappa är på jobbet och jag är ensam hemma brukar jag gå runt och nynna på någon låt. Sätter på stereon. Ser på tv. Bakar. Bara för att få fortsätta min existens kring ljud.
Jag tror att vi är skapta ur en tystnad. Först finns det nästan ingenting. Bara en kompakt liten liten bit av något. Då helt plötsligt. BANG! Ett ljud föds. Som en idé. Bang. Tystnad är för kort för att höra, men innan varje stor tanke måste det ha varit ett ögonblick av tystnad.
Tystnad är början av alla mina idéer och känslor. Tystnad är fint i sig. Tystnad behövs. Men Ulf Lundell sjunger att han trivs bäst i öppna landskap, och jag trivs bäst med vackra och betydelsefulla ljud omkring mig. Om det så ska vara vindens ilande utanför sovrumsfönstret. Eller ljudet av mina egna andetag. Och om det är tyst runt omkring mig i det yttre, så är det i alla fall ljud inom mig. Dygnet runt. Du skulle bara veta.
Kommentarer
Anonym
Fint skrivet!
2011-03-23 
16:55:12
16:55:12
Trackback
