Jaha jaha, då har man tillsammans med storasyster slängt ihop 30 (!) cupcakes. Vår kära bror borde vara lyckligt lottad som har två grymma syrror som ställer upp med storbak till hans examens-galej imorgon. Då ska jag och storasyster dit och fira med honom och hans 20 kompisar. Fattar ni hur många nya namn och ansikten man kommer stöta på då? Lär aldrig kunna hålla isär på dem tror jag, haha.

Hur var det då att baka cupecakes? Jo då, det började med att jag rev upp halva tummen i rivjärnet så det blödde hej vilt. När den började domna bort trodde jag på riktigt att jag skulle få leva resten av mitt liv med en tumme. Men den sitter kvar, tack och lov. Därefter märkte vi att det kanske inte var så sart att placera ut muffins på en plåt som vi gjorde. Det rann över inne i ugnen och ut över hela plåten, haha. När jag skulle ta ut denna överflödiga degplåt lyckades jag bränna mig på min vänstra underarm så det stod härliga till. Har ett snyggt rött märke diagonalt över hela underarmen. Men värst av allt var nog när jag hämtade nästa sats från ugnen, då jag lyckades på något vänster gå in i vår kökspall och slå i min högra lilltå. Nageln skadade sig och tån svullnade upp rejält. Glasyr-kladdet ska vi inteens gå in på. Men envisa systrar som vi är så står det nu 30 färgglada cupcakes i vår kyl som ska köras bort till Joels lägenhet imorgon innan allt drar igång.

Nu har jag, med hjälp av min kära mor, färgat håret. Utväxt och hemska slingor är numera borta vilket är en enorm lättnad. Tentan är så gott som klar för att skicka in, men det är ingen brådis med det, så jag ska ta och läsa igenom den framöver. Annars så känns livet helt okej en dag som denna. Lite tråkigt att jag missar anna järvinen imorgon på Liseberg, hade verkligen velat se henne. Men å andra sidan är det inte varje dag man får fira joels examen med hans vänner. Minst i gänget blir jag med dubbel bemärkelse, men det är jag ju van vid. Det blir nog svinkul det här.

Lev väl!